Jag är uppvuxen i Vaxholm som ligger omkring en halvtimmes bilfärd från Stockholm (fast det beror förstås på hur fort man kör de 34 kilometrarna). Numera bor det ca 11 000 personer här och knappt hälften av dem bor på Vaxön som är den mest tätbefolkade av kommunens hela 70 öar. Jag tänkte nu ta er med på en promenad jag gjorde tvärs över Vaxön en något gråmulen dag i höstas.

På västra Vaxön finns Eriksö Friluftsområde med badplats, camping och ett motionsspår jag sprungit många kilometrar i. Längst ute på udden hittar man dessa skyltar för alla båtresenärer att ta del av.

Eriksö Maren är ett litet träsk som är ett viktigt tillhåll för grodor,salamandrar och fuktälskande växter som älggräs och svärdslilja. Fast så här på höstkanten är det förstås inte så värst mycket växt- eller djurliv på gång, men lite vackert är det allt ändå.

Även på den lilla ön Pannkakan var det lugnt denna dag, men på våren och försommaren kryllar den av häckande sjöfåglar.

Arkitekten Cyrillus Johansson har ritat det vattentorn som uppfördes i Vaxholm 1923. Numera är tornet privatbostad och man kan tänka sig att de som bor där har en härlig utsiktsplats allra högst upp i sitt hem.

I idylliska Norrhamnen finns förutom fina hus Vaxholms hembygdsmuseum som under sommarhalvåret har trädgårdscafé med galet goda kakor och finemang utsikt.

En av Vaxholms mest besökta sevärdheter är Kastellet. Det var i mitten på 1500-talet som Gustav Vasa bestämde sig för att det skulle byggas en befästning i Vaxholm för att kunna kräva tull av passerande båtar, men också för att skydda inloppet till Stockholm. 1719 blev Kastellet attackerat av ryska galärer, men efter ett starkt bombardemang från fästningen och örlogsfartyg som spärrade farleden så gav sig ryssarna av och några fler försök att inta Stockholm har inte gjorts. Numera finns här museum och café - som också förstås har galet gott fika.

Tack för att ni följde med på denna Vaxholmsvandring!